1 år
har gått sedan jag fick diagnosen kronisk lymfatisk leukemi, Kll. Hur har det varit och hur är det idag? Jag ska försöka sammanfatta året.
Jag kom in till Karolinska Sjukhuset 6 mars 2020, med dåliga värden bl.a ett hb på 43. Det konstaterades kll, jag blev kvar på sjukhuset i knappt två veckor. Många undersökningar, insatt på bl.a cortison.
Jag kom in till Karolinska Sjukhuset 6 mars 2020, med dåliga värden bl.a ett hb på 43. Det konstaterades kll, jag blev kvar på sjukhuset i knappt två veckor. Många undersökningar, insatt på bl.a cortison.
Första halva veckan på sjukhuset var Allan hos mig även på natten, barn och barnbarn hälsade på mig, så tryggt för mig. Jag kunde krama dom och kände styrka. Men vad händer!!! Jo besöksförbud på sjukhuset, Corona är här!
Nåväl, mina blodvärden går sakta men säkert upp så jag får åka hem efter nästan två veckor. Så skönt att komma hem!
Nu försöker jag hämta kraft och ork, efter en vecka hemma tar vi korta promenader. Det hjälper till med att våren och blåsipporna är här.
Våren blir till försommar, maj, mina blodvärden börjar dala trots höga doser med cortison. Min läkare beslutar att de ska sätta in behandling med antikroppar. En dos per vecka i fyra veckor.
I början på augusti kan jag äntligen sluta med cortison, så skönt.
Hösten, utan medicin förutom Folsyra så känner jag mig som mitt gamla jag. Om det inte vore för pandemin så skulle jag inte tänka på min sjukdom, eftersom jag har haft ett sämre immunförsvar p.g.a cortisonet.Vi promenerar några gånger i veckan, mellan 4-7 km.
I november, ett fysiskt läkarbseök, tidigare endast telefonkontakt. Allt bra, nu provtagning en gång per månad.
Nu har det blivit 2021, jag mår bra. Ibland känner jag mig oförsämt pigg😊
Nu ser vi fram emot ett vaccin mot covid som gör att vi kan börja krama familjen.
Det är väl det för min del som har varit mest jobbigt detta år, att inte kunna vara tillsammans på ett normalt sätt med familjen.
Nu kör vi vidare mot sol och sommar.
